Jag har blivit lång. Egentligen inte längre än förut, med undantag för kanske enstaka millimeter, men förändringen finns där, klart förnimmbar. Revideringen av det befintliga. Insamlandet av information, bearbetandet av denna och den förra. Ju längre saker och ting fortgår, desto mer hinner de utvecklas. Jag, en tillfällig ansamling av materia i ständigt omlopp, i evig förbindelse med den övriga världen.’”

Kul förresten att jag lyckas greppa en ofrånkomlig urinstinkt på riktigt först efter arton år som tänkande varelse. Trevligt. Är samhället fritt?

Mat: Hundben och banan.

Den i rubriken omnämnda mössan är förresten ”spräckligt orange”, en färgkombination som bäst förklaras via bilder, även om ordet ”spräcklig” torde vara ett av dom trevligaste och universalt mest välpassande adjektiven som finns.

mitt hår är fett långt, märkte jag nu

blåste det lite, och kan fluffa nackhåret typ en halvmeter bakåt

helt fucking sick man

det tenderar att locka sig också, vilket det aldrig gjort förut

jag ser ut som en vampyr/operasångare med anorexia/galen professor