Den här morgonen sög, men var ändå minst lika nice som den sög, ungefär som den här rubriken

Det hände sig som så att jag råkade ställa in en vacker melodi som väckningssignal igår natt. Detta gjorde mig uppmärksam på att det måste vara det absolut sämsta sättet att försöka väcka mig på.

Var tionde minut, vid snooze-intervallens höjdpunkt, mådde jag fullkomligt eftersom jag inte bara låg i sängen, utan att det även till min speciella ära spelades snäll indiepop på lagom morgonvolym. Varför då inte tappa all förmåga till rationellt tänkande och förlamas av den fulländat ergonomiska miljön? Varför inte sova i tre timmar till?