Jag är en fattig trubadur

För tillfället är jag precis lika fattig som Vreeswijk var en gång i tiden. När jag åkte buss tidigare idag var det på ett stulet busskort, och i rena pengar äger jag inte mer än fem kronor, vilka jag hittade i ett par jeans samt femtio öre som blev över efter att jag handlat för mammas pengar. Dem bjöd hon på.

Eftersom studiebidraget låter vänta på sig ytterligare några dagar är jag tills dess försatt i en tämligen prekär situation. Vad göra när jag drabbas av plötsligt nikotinsug eller pockande ölbegär, och jag inga pengar har att betala med? Tror att det står mellan att rånmörda eller spela gitarr. Slå mig fram som en hänsynslös galning eller klinka på min billiga akustiska gura till det att fingrarna blöder.

Det sistnämnda är iochförsig en dröm jag närt sedan några månader tillbaka. Lifta till Stockholm eller varför inte södra Europa och hanka mig fram som, just det, en fattig trubadur. Sjunka ned i ett gathörn på en smutsig filt och sjunga obskyr folkmusik så att det skär i öronen på folk. Kanske inkassera en slant eller två i hatten som man placerat framför fötterna och bege sig till närmaste sunkhak för att tigga till sig något ätbart. Sedan letar man upp närmaste skogsdunge, gör en skön bädd av tidningar och somnar in efter en tung sängfösare.

Vem fan behöver gymnasial utbildning när man kan leva på naiva drömmar (åtminstone tills verkligheten hinner ikapp en och talar om för en att den inte alltid är så vacker som man kan luras att tro ibland)?