Undertecknad har efter noga överläggande med sitt inre jag kommit fram till att om en blogg skall uppnå eller bibehålla sitt eventuella värde för allmänheten bör inläggen utformas på så sätt att de både underhåller, upplyser och väcker tankar hos läsaren. För undertecknad innebär det att blogginlägg publiceras i jämn takt – varken för ofta eller för sällan – och samtidigt håller god kvalité och besitter ett visst underhållningsvärde. Stilmässigt låter undertecknad bloggen ha stor frihet och variation: fylleinlägg kan omöjligen nå upp till samma språkliga standard som sobra rader, dock är därmed inte sagt att de saknar ovan nämnda positiva aspekter. Variation förnöjer!

*Konstpaus*

Idag ämnar jag behandla två ämnen, nämligen:

Förfest i skog och mark

Att fördricka i direkt närhet till floran och faunan må vara en ej så ofta beprövad festmetod, men är i min mening helt klart värd besväret det innebär att få ettusenochen myggstick och minst lika många spindelnät kastade i ansiktet. De fysiska komplikationerna glöms snabbt bort, i och med alkoholens eller annan valfri trevlig drogs verkan, och då återstår bara ren njutning. Mentalt sett är skogsupning faktiskt rent ypperligt: vilken festlokal finns som inverkar mer lugnande på kropp och själ än skog, fågelkvitter och frisk luft, och vem tackar någonsin nej till att fyllelöpa i kuperad terräng närhelst andan faller på? Just det, inte en jävel.

I lördags bjöds jag möjligheten att i goda vänners lag inmundiga jäger, vin öl och fulgroggar intill det gamla psykhemmet i Sidsjön och var inte sen att jaka. Festplatsen var belägen på en skogsstig, som just denna lördag var utsatt för ständigt bombardemang av vattendroppar. Det ses kanske av vissa läsare som ett problem, men mina dryckeskompanjoner och jag visste nog att göra det bästa av situationen, vi slog helt enkelt upp två paraplyer, vilket gav oss himmelsk frid och all tid i världen att njuta medhavd dryck ur röd plastmugg, ölburk, vinflaska eller vadhelst man nu valde. Efter någon kvarts timme skrålade vi vackert som få, spelade kassa technoremixer på gamla Mora-Nisse-visor på mobiltelefonerna, försökte knuffa ned fyllskallen närmast till hands i blöta diken och hade inte en tanke på att det faktiskt spöregnade bortom vår varma, rökfyllda värld under paraplyerna. Nödlösningen i skogen utvecklades till en gôrfin förfest av sällan skådat slag, och bidrog dessutom till att promenaden tillbaka ned mot stadskärnan avklarades i ett nafs.

 Kontentan av det hela är alltså att ska man dricka en kväll, ska man utan undantag börja kvällen i skogen! Som A skulle ha sagt: “Fett chill (värt)!”.

Glasögon

I fredags befann jag mig en stund eller två på Norra stadsberget med min kära(?) klass. Ur intet dök då min jazzpolare J upp, iförd ett par fina Diesel-glasögon. Efter obligatorisk, sedvanlig smutskastning insåg jag plötsligt att: “Oj, det ser ju tamigfan bra ut, man kanske ska låna dom en stund av honom…?” och i nästa sekund satt ett par titanbågade på min nästipp. Nu kommer den stora finalen – faktum var att jag såg min (nya) omvärld med perfekt syn! En snabb blick på ett timmerhus bekräftade den saken, med brillor på var tomrummet mellan plankorna knivskarpt, och utan dem liknade den timrade byggnaden mest en suddig – just det – timrad byggnad. Chockerande! Det frapperar mig att jag tydligen spankulerat runt i säkert flera månader med ytterst bristfällig synförmåga. Jag måste ha gått miste om en mängd saker!

Detta gjorde att jag igår greppade telefonluren och ringde familjens traditionelle optiker sedan generationer tillbaka, herr Nordlander på Nordlanders Optik. Snabbt bokades jag in för en tid på förmiddagen idag. Far och son Nordlander hälsade glatt och N. d.y. visade mig in i synundersöknings-går-du-in-här-kommer-du-i-princip-aldrig-tillbaka-ut-igen-utan-ett-par-glasögon-din-glasögonorm!-rummet. Apparaten som skulle pröva mina ögon var tämligen obekväm, men resultatet förmår jag inte klaga på. Jag lider nu officiellt sett av närsynthet och brytningsfel! En alldeles lysande ursäkt för att köpa glasögon. Hem gick jag då, med efter tillmötesgående guidning av N. d.y., fyra par snarlika retrobågar i svart. Tre par av märket Ray Ban och ett från D&G, av vilka jag gillar det sistnämnda paret bäst. Pilotbågar av finaste snitt, som ger bäraren en trivsam, intellektuell look och dessutom, när de individuella glasen sitter på plats, också skänker perfekt syn… Oj, oj.