Naturen
Vanligt fenomen
Ur ”Svenska Tankar”
”‘Vad har hänt sedan sist?’
Jag har blivit lång. Egentligen inte längre än förut, med undantag för kanske enstaka millimeter, men förändringen finns där, klart förnimmbar. Revideringen av det befintliga. Insamlandet av information, bearbetandet av denna och den förra. Ju längre saker och ting fortgår, desto mer hinner de utvecklas. Jag, en tillfällig ansamling av materia i ständigt omlopp, i evig förbindelse med den övriga världen.’”
Efterbliven uppenbarelse
En av dom grejer jag gillar bäst att göra i livet är att laga riktigt schysst käk. Nyttigt, mustigt och överväldigande gott, i feta mängder. Orken att göra detta infinner sig inte alltför ofta, men när den väl finns och jag låter den flöda fritt – då vet välbefinnandet inga gränser. Sköna grejer som enbart gynnar kroppen begränsar sig ju i antal ungefär till ena handens fingrar, men mat är en av dom och råkar dessutom vara löjligt lättillgängligt. Bered en väg för Maten.
Kul förresten att jag lyckas greppa en ofrånkomlig urinstinkt på riktigt först efter arton år som tänkande varelse. Trevligt. Är samhället fritt?
Mat: Hundben och banan.
Gammalt koncept, ny mössa
Kom nyligen till Sundsvall för att höstlova. Bo i lägenhet, inte studentkorridor, ha obegränsad tillgång till mat, inte brist på sådan och så vidare. Tänkte också umgås några timmar med min norrländska digitalkamera. Det senare fenomenet kommer delvis att redovisas här, för att skaka liv i bloggen som nuförtiden närmast kan jämföras med höstlöv som legat på en bilväg i några veckor – sjaskigt bruna, nästintill förmultnade och definitivt überdöda.
Den i rubriken omnämnda mössan är förresten ”spräckligt orange”, en färgkombination som bäst förklaras via bilder, även om ordet ”spräcklig” torde vara ett av dom trevligaste och universalt mest välpassande adjektiven som finns.
Ur: Svenska Tankar
”Att vara fri i Sverige var som att i egenskap av att vara kvinnlig muslim i Saudiarabien dansa naken: På allmän plats. Opassande, generande och rent felaktigt. Vilostunderna blev till mentalt föreställda sexstunder i renodlat sadomasochistisk anda, förstås med mig i underläge, tillsammans med partern Staten. Sociala interaktioner fungerade utmärkt. Tills efteråt, då kontemplationen framtvingade koncentrationslägret i mitt huvud.”
Ur: Svenska Tankar
”[...] Jag var fast i min psykotiska värld, där medvetandet består av dels mig själv - i en evig diskussion med staten om mitt levernes legitimitet - och dels av en grov mansröst från Stockholm som skriker förolämpningar och ber folk dra åt helvete om vartannat. [...]”
Apropå fiktiva berättelser
Brev från dimension X
Sexhundratjugosjutusen meter. Så långt sträckte sig en gång min hårman. En sträcka något längre än den mellan Alingsås och Trollhättan. Till bödel utsåg Gud en handfull incidenter i Lilla Edet: Under mars förra året knivhöggs fem män i 25-årsåldern brutalt av sina respektive mödrar. Mödrarnas tillvägagångssätt vid morden liknade varandra till förväxling, då varje ung manskropp bragt om livet efter dödsögonblicket genast fördes ut i en och samma granskog för att eldas upp under rituella former. Bödel? I min mening lever håret sitt eget liv, såväl som andra människor och djur.
Got sumthin cookin, nigga
Benedictus säger:
mitt hår är fett långt, märkte jag nu
blåste det lite, och kan fluffa nackhåret typ en halvmeter bakåt
helt fucking sick man
det tenderar att locka sig också, vilket det aldrig gjort förut
jag ser ut som en vampyr/operasångare med anorexia/galen professor
